Текст книги "Den blåa diamanten / Голубой алмаз. Книга для чтения на шведском языке"

XX
En ödesdiger grogg

Assar Wern tog upp sin notisbok.

“Om ni vill låna mig ert öra endast få minuter mitt herrskap,” sade han, “så skall jag ha nöjet att meddela er litet om en ödesdiger grogg.”

“Grogg?”

“Ja, just grogg.”

“Förgiftad?”

“Nej; kan jag få behålla ordet i några minuter?”

“Gärna.”

“Ja visst.”

“Naturligtvis.”

“Gott,” sade detektiven, “då vill jag tala om, att jag hela tiden varit på det klara med, att diamanten i etuiet två gånger bytts ut – men vad jag inte kunde veta var, om detta andra byte skett före herr Richters eller efter. Bägge var lika naturliga – och därför måste först fröken Lillys undangömda sten undersökas.”

“Vad menar ni med före eller efter?” undrade professor Mörling.

“Jag vill strax förklara mig,” svarade detektiven; “jag undersökte notarien Richters västficka och ur den kunde inte stenen ha fallit – således var den tagen. Varför? Endast i avsikt att[103]103
  i avsikt att – с целью, с намерением


[Закрыть] användas vid stölden.”

“Hur kunde någon veta av att jag bar en sten i fickan?” undrade Richter.

“Åh – hovmästaren till exempel,” svarade Assar Wern, “han har faktiskt sett er i bersån.”

“Det är sant.”

“Och då kan väl även någon annan ha sett er.”

“Givetvis,” medgav notarien.

“Gott. Vidare i undersökningarna,” sade Assar Wern. “Jag sätter för det första James Surrey, hovmästaren, ur räkningen.”

“Varför – godtyckligt?”

“Ånej – sådant tillåter jag mig aldrig. Jag har haft tillfälle att konstatera, att då notarien Richter drack sin ödesdigra grogg befann sig hovmästaren i en hel annan del av huset.”

De andra begrep intet och frågade inte heller.

“Notarien Richter,” fortsatte Assar Wern, “har blivit bestulen på den första blåa stenen. Om nu den person, som tog den, hade väntat med att utbyta den mot diamanten till efter att herr Richter bytt ut den – ja, då hade Richter fått den äkta diamanten och den andre den glasbit, som Richter lagt dit. Nu har det inte skett så, utan jag har kunnat begränsa stölden till att den begåtts under loppet av en och en halv timme av balaftonen.”

“Verkligen!” utbrast de andra.

“Ja, och tjuven befann sig samtidigt med att Richter trängdes vid buffén också där. I trängseln har han med lätthet tillägnat sig stenen. Så har han skyndat att byta ut den mot den äkta. Och nu är frågan, herr Richter: märkte ni någon person som vid buffén sökte att tränga sig in på er högra sida?”

“Nej, ingen särskild,” svarade Richter. Men plötsligt höll han inne.

Nu mindes han, alldeles tydligt hur en betjänt vid en oförsiktig rörelse spillt champagne över honom och ytterst häftigt bett om ursäkt samt torkat av honom det utspillda.

“På högra sidan?” frågade Assar Wern.

“Ja, sannerligen, på högra sidan,” svarade notarien Arthur Richter. “Men det kan väl vara en tillfällighet?”

“Tror ni?”

“Ja, ett olyckstillfälle kan väl hända.”

“Inte mycket troligt,” svarade Assar Wern. “Minns ni, hur denne betjänt såg ut?”

Richter funderade och de andra följde med spänt intresse förhöret.

“Nå?”

“Vänta – jo, det var en lång man, glattrakad med svarta polisonger.”

“Känner ni honom?” frågade detektiven direktören.

“Nej – men låt oss fråga James.”

Hovmästaren meddelade, att en betjänt med detta utseende inte fanns anställd i den morellska villan. Men väl hade han till balen engagerat flera extra betjänter bland vilka han genast kom ihåg den av Richter beskrivne. Det var en viss Göran Hulin och han hade engagerats genom “Domestikernas fackförenings” försorg[104]104
  genom någons försorg – благодаря кому-л.


[Закрыть].

“Och var är han nu?”

“Det känner jag inte till,” svarade hovmästaren.

“Tack,” sade Assar Wern, “nu har jag alla de fakta jag behöver.”

XXI
Ett mystiskt inbrott

Assar Wern understökte följande dag noga hos “Domestikernas fackförening” om Göran Hulin. Man uppgav där hans adress: Hornsgatan 163 på Södermalm.

Där anträffades emellertid inte mannen. Värdinnan, som hyrde ut ett rum åt honom, visste emellertid att berätta att Hulin kommit hem just balnatten i ett synnerligen berusat tillstånd – åtminstone hade hon hela morgonen inifrån hans rum hört ljud, som tydde på häftigt illamående. Nästa morgon hade Hulin lämnat sitt rum. Han hade då sett alldeles förstörd ut och sagt sig vara mycket sjuk. Värdinnan hade anmodat honom att lägga sig till sängs, men Hulin hade avböjt uppmaningen och gått ut.

“Och sedan har han inte hörts av?”

“Jo,” svarade värdinnan, “jag fick i går ett brev.”

“Från honom?”

“Nej – det var undertecknat Svensson.”

“Såå – har ni brevet?”

“Ja,” svarade kvinnan och gick in i ett annat rum och kom snart därpå tillbaka med en papperslapp, som hon räckte Assar Wern, “här är brevet.”

Detektiven läste:

Hulin har rest till Eskilstuna på tillfälligt arbete; han behåller rummet och återkommer om några veckor.

SVENSSON.

Men i och med detta var det, som om en mur hade rest sig för detektivens vidare efterforskningar.

Eskilstuna kunde gott vara hela världen; det kunde vara London, Paris, Berlin eller vad som helst. Han trodde inte mera än nätt och jämnt på Eskilstunaresan.

Men alla hans försök att spåra mannen vidare strandade – Göran Hulin var och blev borta.

Varför hade han inte skrivit själv? Värdinnan hade talat om, att han kunde skriva. Var han kanske sjuk? Åh – nej – allt detta blev endast direkta gissningar och det visste Assar Wern, att det var det farligaste en detektiv kunde inlåta sig på.

Nej, Göran Hulin och med honom den blåa diamanten måste, tyvärr, överlämnas åt framtiden.

Och därmed blev det.

I huvudstaden inträffade det en del mystiska saker en tid framåt och Assar Wern intresserade sig livligt för alla dessa, mer eller mindre omotiverade, handlingar.

Fullständigt säker om, att Göran Hulin förr eller senare skulle dyka upp, väntade han endast att få se vilket sätt han skulle använda och vad utlandet beträffade hade han en den värdefullaste hjälp i sina kolleger därute, dem han, under namnet Anderson, otaliga gånger hjälpt ur svåra förlägenheter. Han skrev till de större metropolerna och fick omgående svar: alla polischefer bad “sin vän den famöse svensken” att vara övertygad om, att de skulle hålla ögonen noga öppna vad beträffade en viss blå diamant.

Därför kunde han även med gott samvete svara på både Lillys och hennes faders frågor, att förföljelsen av diamanten bedrevs så gott som görligt var.

Han studerade mordet i Hammarby, inte långt från Stockholm, för att se om något mystiskt kunde ligga under det – något, som kunde sättas i samband med den blåa diamanten – men förgäves. Han följde detaljerat utvecklingen av gosserovet, som upprörde hela huvudstaden – men inte heller där träffade han den minsta ledtråd.

Men en dag, ungefär sex veckor efter balen hos Morell, fann han i en morgontidning en notis, som intresserade honom genom den mystik, som tycktes omge motivet för handlingen. Notisen hade följande lydelse:

Mystiskt inbrott vid Valhallavägen

I går afton förövades i huset nr 203 Valhallavägen, hos doktor Carl Hjärta, ett mystiskt inbrott. Doktorns hushållerska hade av ett brev, som sedan visat sig vara falskt, lockats att för flera timmar lämna lägenheten. Samtidigt hade doktor Hjärta kallats till en patient långt utanför Stockholm – även det falskt alarm.

Under den tid lägenheten sålunda stått tom har en person förskaffat sig tillträde till densamma och ostörd fått disponera över den charmanta ungkarlsvåningen, en sak som personen i fråga på det mest grundliga sätt begagnat sig av. Det finns knappast en fläck av en tvåkronas storlek, som inte minutiöst undersökts – in i den finaste detalj.

Hur grundligt man gått tillväga kan till exempel belysas med, att i en låda cigarrer varje cigarr söndersmulats och en burk, innehållande turkisk tobak har stjälpts och tobaken blivit utbredd över golvet.

Polisen står handfallen, då doktor Hjärta konstaterar, att intet saknas. Är det ett grovt okynne? Eller kanske något för våra detektiver?

Assar Wern läste uppmärksamt artikeln. För honom, som sökte den blåa diamanten, var detta mystiska inbrott just det han väntat – visserligen kände han inte till doktor Hjärta, men den grundlighet, som utvisats tydde på, att en mycket liten sak söktes – högst antagligt just en diamant.

Han ringde upp direktör Morell.

“Känner ni doktor Hjärta?” frågade Assar Wern.

“Nej,” svarade direktören.

Således ingen av gästerna på balen.

Han tog en bil och befann sig inom kort i doktor Carl Hjärtas mottagningsrum.

XXII
Doktor Hjärta

Doktorn var en man på år och mottog Assar Wern med stor öppenhjärtighet och detektiven behövde inte vara mycket människokännare för att se, att inbrottet förvånade doktorn minst lika mycket som alla andra.

“Om jag begrep, vad mannen har velat,” sade doktor Hjärta.

“Han har sökt något mycket litet föremål, som han trott vara i er ägo,” sade Assar Wern.

“Men vad? Jag har intet sådant och har aldrig haft något – jag – hur kan jag misstänkas? Det är mig ofattligt.”

“Intet saknas ju?”

“Nej.”

“Ni är alldeles säker på det?”

“Fullkomligt.”

“Ingen ring?”

“Nej.”

“Och någon briljant eller diamant har ni inte i er ägo – förlåt – jag menar någon, som ni inte saknar eftersom det inte lyckades att finna den?”

“Nej, verkligen inte,” skrattade doktorn. “Jag har inte en gång, vad jag kan erinra mig, haft en lös diamant i min hand i hela mitt liv.”

Assar Wern kände, att doktorn talade sanning.

Nu uppställde sig en gåta för detektiven: hur kunde mannen, som undersökte doktorns våning tro, att Hjärta var i besittning av[105]105
  var i besittning av – обладал; владел


[Закрыть] en klenod – antagligen en diamant?

Med vilka slags människor kom doktorn i beröring[106]106
  kom doktorn i beröring – входил доктор в контакт


[Закрыть]?

Han var läkare. Och det var mycket troligt, att en patient var förövaren.

Men hur kunde denne misstänka just doktorn?

Aha – Assar Wern begrep det.

Patienten hade själv ägt diamanten och blivit bedövad. Vid uppvaknandet hade han saknat stenen och misstänkt doktorn för att ha tagit den.

Ja, så var det. Om det kunde intet tvivel råda[107]107
  det kunde intet tvivel råda – не может быть никакого сомнения


[Закрыть].

Och nu var det lätt att gå vidare.

“Kan jag få se er liggare?” bad Assar Wern.

“Min liggare?”

“Ja, eller sjukbok eller vad det nu heter. Jag ville gärna se vilka personer ni de senaste 6 veckorna behandlat och bedövat.

“Jaså – var så god,” svarade doktorn och räckte Assar Wern en bok. “Det är uteslutande blindtarmsoperationer, och av dem har det visst förekommit en per vecka i genomsnitt, tror jag.”

“Gott, jag kan begränsa min fråga ytterligare på detta sätt: hur många av de patienter, som på dessa 6 veckor opererats är nu ute – uppe, menar jag.” Doktorn tänkte sig om.

“Tre,” sade han.

“Deras namn?”

Hjärta såg i boken, som detektiven räckte honom. “Svante Romelin, Yngve Thorbjörnsson och Sigvart Hanson,” sade doktorn.

“Ingen Göran Hulin?”

“Nej, jag har aldrig hört det namnet en gång,” svarade doktor Hjärta.

“Gott – men bär någon av dessa tre herrar polisonger?”

“Nej.”

“Nå, polisonger kan rakas bort (en sak som många inte tycks ha reda på, ty de bär troget sina missprydande skygglappar) och ett namn kan förändras,” tänkte detektiven.

Högt sade han:

“Lade ni märke till om någon av dessa tre var synnerligen rädd om sina tillhörigheter – jag antar nämligen att karlen har haft en eller annan värdefull ädelsten dold hos sig och nu tror att ni under bedövningen tagit den ifrån honom.”

Doktorn åhörde med intresse den djärva teorien.

”Nej,” sade han till slut, ”det kan jag inte erinra mig däremot var det verkligen en annan sak som förvånade mig litet.”

“Och det var?”

“Det var Sigvart Hanson – han kom fram med den önskningen, att hans lilla blindtarmsstump, efter att den bortopererats, skulle förvaras på sprit i en flaska. Men detta kan ju inte tjäna era intressen, herr Wern?”

“Vem vet. Och ni uppfyllde hans bön?”

“Ja, det vill egentligen säga nej, jag glömde det, men strax efter operationen kom jag ihåg mannens önskan då var emellertid den lilla tarmen borta och jag tog ett annat stycke – av en kattarm tror jag – lade det i en flaska och hällde sprit på.”

“Aha – och det fick han?”

“Ja.”

Assar Wern satt länge tyst. Plötsligt reste han sig. Nu var allt honom klart och han sade ivrigt: “Herr doktor, det är just den bortopererade blindtarmen vi måste finna. Fort – följ mig till lasarettet.”

Doktorn gjorde invändningar. “Det är för sent – hela fem, sex veckor sedan.”

“Omöjligt, ni måste följa, mannen tror att ni har diamanten.”

“Vilken diamant?”

“Morells blåa diamant – och han kommer inte att sluta innan han dödat er om vi inte finner diamanten.”

Doktorn skyndade att följa detektiven, även om han gång på gång mumlade:

“Om jag bara begrep ett ord av alltsammans – bara ett ord.”

Assar Wern satt tyst i bilen och med halvslutna ögon och inom kort steg de bägge herrarna av vid klinikens port.

XXIII
Den blåa diamanten

“En blå glasbit?” undrade vaktmästaren, då doktor Hjärta frågade honom, om han lagt märke till något sådant föremål när han gjorde rent efter operationen av Sigvart Hanson. “En blå glasbit? Låt mig se, sannerligen tror jag inte, att jag fann en sådan.”

För en gångs skull var Assar Wern nära att förlora sin beundransvärda självbehärskning – men han bemästrade sitt glädjeuttryck i sista sekunden.

“Tog ni reda på den?”

“Ja.”

“Kan ni finna den?”

“Jag vet inte.”

“Men var har ni den?”

“I min kammare.”

De följde vaktmästaren ned till hans lilla rum.

Här mötte dem en alldeles oväntad syn.

Kammaren var inte tom, som vaktmästaren väntat. Lutad över de utdragna lådorna i ett av borden stod en man.

“Vad nu?”[108]108
  Vad nu? – В чем дело? 132


[Закрыть] skrek vaktmästaren.

Förskräckt vände sig mannen om. “Sigvart Hanson!” utbrast doktor Hjärta. För Asar Wern var det få sekunders verk att ta fram de handjärn han alltid bar i fickan och hastigt iföra Hanson de kalla manschetterna.

“Seså, Göran Hulin,” sade detektiven. Den fångne spratt till.

“Jag ger mig,” sade han, “detta var det styvaste jag ännu har sett. Hur fan kunde ni lista ut detta?”

“Åh – det sade man mig i Eskilstuna,” svarade Assar Wern.

Hulin såg argt på honom.

Vaktmästaren, som intet begrep av alltsammans, gick fram till en liten hylla på ena väggen. På den låg det en del föremål och bland dessa, alldeles öppet och oskyddat låg – den blåa diamanten.

“Se här är den,” sade han och räckte stenen till Assar Wern.

Hulin gav till en hemsk kötted och de andra betraktade den blixtrande juvelen med beundran.

Nu såg också Assar Wern hur oändligt olika den var mot broschens blåa glasbitar – glansen, facetteringen, allt var så helt och hållet olika.

“Nu är allt klart,” sade han, vänd till tjuven, “bara en sak förstår jag inte: varför i all världens namn svalde ni diamanten? Fanns det intet bättre gömställe än i magen?”

Hulin såg på honom.

“Inte tusan tänkte jag att svälja den inte; jag stoppade den bara i munnen och skulle förstås ta ut den igen. Då ropade någon på mig. Ja, svarade jag, och vips flög diamanten ned i strupen. Jag försökte hela natten hemma att få upp den, men det var omöjligt. Så kom blindtarmsinflammationen över mig och jag antog att diamanten listat sig in i den – således riktigt.”

“Men vad hade ni hos mig att göra?” frågade vaktmästaren.

“Äh, man är väl inte sämre än en detektiv,” svarade tjuven, “fråga honom, varför han kommer.” Och han pekade på Assar Wern.

Ordlistan

A

anbefalla 2 – предлагать, советовать

anbelanga 1 – касаться, относиться

anförande, -t – выступление, речь

anhålla 4 – задержать, арестовать

anlita 1 – обратиться, прибегнуть (к кому-л.), воспользоваться (кем-л.)

anmoda 1 – предлагать, просить

annars – зд. в другое время

antagande, -t – предположение, мнение

anträffa 1 – застать

armstake, -n – канделябр

attribut, -et – характерный признак

аv och an – взад и вперед

avbildning, -en – изображение, репродукция

avböja 2 – зд. уклониться

avfärda 1 – отделаться от чего-л.

avlägga någon ett besök – посещать кого-л., наносить визит кому-л.

avlägsna sig – удаляться, уходить

avringning, -en – отбой (по телефону)

avsats, -en – уступ

avsides – дальний, отдаленный

avteckna sig mot något – вырисовываться, выделяться на фоне чего-л.

avtryck, -et – отпечаток, оттиск, слепок

avyttra 1 – сбыть, продать

B

badda 1 – (с)мочить, класть примочки

banbrytare, -n – новатор, пионер

barm, -en – грудь

bedöva 1 – усыплять, анестезировать

beediga 1 – клятвенно подтверждать

befinnande, -t – состояние здоровья, самочувствие

begagna sig av något – воспользоваться чем-л.

bege sig – направиться

bekräftelse, -n – подтверждение

bekänna kort – признаться (в содеянном)

bemäktiga sig – охватить, овладеть

berså, -n – берсо, беседка из вьющейся зелени

besanna sig – подтверждаться, оправдываться, сбываться

bese 4 – осматривать, рассматривать

besked, -et – разъяснение, справка

bespeja 1 – наблюдать, выслеживать

bestjäla 4 – обкрадывать, обворовывать

bestört – смущенный

besvärlighet, -en – хлопоты, беспокойство

besynnerlig – странный, чудной

betjänt, -en – лакей

beundransvärd – удивительный, достойный восхищения

bevilja något – удовлетворять, давать согласие на что-л.

bevis, -et – доказательство

bida 1 – ждать

bita av – откусывать

bjuda ut – предлагать (товар)

bli av – получаться, осуществляться

blidka 1 – смягчить, умилостивить

blindtarmsstump, -en – кончик слепой кишки

blotta 1 – раскрыть

borga 1 – ручаться

bortbytt – обменянный

bortgång, -en – уход, смерть

bov, -en – мошенник, плут, негодяй

brist, -en – недостаток, изъян

brodersax, -en – ножницы для вышивки

brumma 1 – ворчать, бормотать

brösta sig – чваниться, хвалиться

burdus – стремительный

bära sig åt – вести себя

bättre upp – получше

bördig från – родом из

C

ciselera 1 – гравировать, чеканить

clou, -n – гвоздь (программы и т. д.)

D

dana 1 – создавать, образовывать

disponibel – свободный, могущий быть использованным

disposition: jag står till din disposition – я в твоем распоряжении

domestik, -en – слуга, служитель

dra sig tillbaka – уйти

dussinmänniska, -n – посредственность

dyrka 1 – обожать, преклоняться

dåre, -n – глупец, безумец

E

efterapning, -en – слепое подражание, обезьянничанье; зд. подделка

efterlikning, -en – подражание

eftertelefonera 1 – вызывать по телефону, обзванивать

eftertänksam – задумчивый, озабоченный

egendomlig – своеобразный, особенный

egg, -en – острие, лезвие

eljest – иначе, а то, в противном случае

elände, -t – беда

emelletid – однако, все же, все-таки

emma, -n – кресло с высокой спинкой

enig – единодушный, согласный

erbjuda sig – предлагать (свои услуги), напрашиваться на что-л.

etui, -et – футляр, коробка

evinnerlig – бесконечный

F

falla ihop – истощиться, иссякнуть

famös – знаменитый, пресловутый

fart, -en – скорость

fasa, -n – ужас, кошмар

fasta, -n – воздержание от еды, пост

felande – недостающий

finna på något – выдумывать что-л.

fjäder, -n – пружина

foder, ret – подкладка

foglig – сговорчивый

fosterjord, -en – отечество, родина

framflytta 1 – придвигать, передвигать

framkalla 1 – предлагать, поднимать (вопрос)

frappant – поразительный, бросающийся в глаза

frestad – склонный

from – кроткий

frånstötande – отвратительный, отталкивающий

fräck – дерзкий, наглый

fullkomlig – совершенный

fälla 2 – убить, сразить

fälla, -n – западня, ловушка

fästa sig vid något – обращать внимание на что-л.

föga – мало, незначительно

förarglig – досадный, неприятный

förbaskad – чертовский

förbise 4 – проглядеть, недоглядеть

förbunden – обязанный

fördärvad – зд. (находящийся) в затруднительном положении

förefalla 4 – казаться

förehavande, -t – занятие, дело

föreligga 4 – существовать, иметься

föresats, -en – намерение

företrädare, -n – предшественник

förfriskning – соки, напитки, фрукты, конфеты

förhatad – ненавистный

förhänge, -t – занавес, портьера

förhäxad – околдованный

förkasta 1 – отвергать, отклонять

efter… förlopp – по истечении…

förlust, -en – потеря, утрата

förlägenhet, -en – затруднение

förlöpa 2 – проходить, протекать

förmoda 1 – думать, предполагать

förmå sig till något – решиться на что-л.

förnimmelse, -n – ощущение, чувство

förråda 2 – выдать, разоблачить

förslappad – захиревший

försmädlig – насмешливый, иронический, презрительный

försnillning, -en – растрата

försända 2 – отправлять, посылать

förteckning, -en – список

förtjänstfull – великолепный, заслуживающий одобрения

förtumlad – сбитый с толку

förtvivlad – отчаявшийся, отчаянный

förtälja 2 – рассказывать

förtära – поглощать, потреблять, съедать

förvar, -et – хранение

förvillande lik(a) – удивительно похож(и)

förvisso – наверное, без сомнения

förödande – опустошающий

föröva 1 – совершать

G

ge sig tusan på – быть совершенно уверенным

gemytlig – добродушный, приветливый

genmäla 2 – возражать, опровергать

gestalta sig – принимать вид, складываться

gissa sig till något – догадаться о чем-л.

glaskula, -n – стеклянный шарик

glödande – жгучий, пылкий

gnista, -n – искра

godtycklig – произвольный

grejor – штуковины

gripa sig an – приняться за что-л.

gripa sig verket an – браться за дело

grubblerier – размышления; тяжелые думы

gräslig – ужасный, кошмарный, страшный

gå för sig – быть приемлемым

gå till – происходить, случаться

gå upp – растворяться (о двери)

gäll – пронзительный, резкий

görlig – возможный, выполнимый