Текст книги "Rättegångsbalk"

Ändrad gm SFS 1979:681

Ändrad gm SFS 1981:214

3 §

Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland dem ordförandens.

Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar.

Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket. Lag (1988:1369).

Ändrad gm SFS 1969:511

Ändrad gm SFS 1958:8

Ändrad gm SFS 1969:244

Ändrad gm SFS 1971:218

Ändrad gm SFS 1975:1288

Ändrad gm SFS 1976:560

Ändrad gm SFS 1979:681

Ändrad gm SFS 1981:214

Ändrad gm SFS 1983:370, ikraft 1983-07-01, överg.best.

RÅ 2005 ref. 59 I mål om återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen tillämpas reglerna i 16 kap….

4 §

En ledamot som blir överröstad är skyldig att delta i senare omröstningar. Den som röstat för att den tilltalade skall frikännas helt skall dock vid senare omröstning, om någon mening därvid kan anses som lindrigast eller minst ingripande för den tilltalade, anses ha röstat för denna mening. Lag (1988:1369).

Ändrad gm SFS 1958:8

Ändrad gm SFS 1976:560

Ändrad gm SFS 1983:370, ikraft 1983-07-01, överg.best.

5 §

Är det stridigt, huru omröstning skall ske eller vilken mening skall gälla, skall röstas därom.

6 §

Beträffande omröstning i frågor som hör till rättegången och inte avser ansvar eller som rör enskilt anspråk samt i frågor enligt 5 § eller om rättegångskostnad gäller vad som föreskrivs i 16 kap. Beträffande häktning eller åtgärd som avses i 25-.28 kap. tillämpas dock bestämmelserna i detta kapitel om omröstning i fråga om ansvar. Om det i brottmål förs talan om enskilt anspråk, skall rättens avgörande i ansvarsfrågan vara bindande vid prövningen av det enskilda anspråket. Lag (1983:370).

Ändrad gm SFS 1958:8

Ändrad gm SFS 1969:244

Ändrad gm SFS 1975:1288

Ändrad gm SFS 1983:370, ikraft 1983-07-01, överg.best.

7 §

har upphört att gälla genom lag (1983:370).

Ändrad gm SFS 1976:560

Upphävd gm SFS 1983:370, ikraft 1983-07-01, överg.best.

30 Kap. Om dom och beslut

1 §

Rättens avgörande av saken sker genom dom. Annat rättens avgörande träffas genom beslut. Beslut, varigenom rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig, så ock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt, är slutligt beslut.

NJA 1993 s. 686 Fråga om resning beträffande återbetalning av kostnader för offentlig försvarare har ansetts skola…

2 §

Om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. I domen får delta endast domare som varit med om hela huvudförhandlingen. Om ny huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid den. I fall som avses i 46 kap. 17 § andra meningen får domen grundas även på vad som har inhämtats efter huvudförhandlingen.

När ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall domen grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet. Lag (1987:747).

Ändrad gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

NJA 1994 s. 545 Sådant rättegångsfel som avses i 51 kap 28 § RB har ansetts ha förekommit i HovR: n, när en…

3 §

Dom må ej avse annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ordning förts eller fråga om ansvar eljest enligt lag må av rätten upptagas. Ej vare rätten bunden av yrkande beträffande brottets rättsliga beteckning eller tillämpligt lagrum.

NJA 2000 s. 457 Fråga huruvida en gärningsbeskrivning avseende åtal för försök till varusmuggling omfattat…

NJA 2003 s. 268 Fråga om ansvar för varusmuggling alternativt grov oaktsamhet vid införsel av skattepliktigt gods….

NJA 2003 s. 486 Hovrätt har till grund för sin bedömning av om ett brott varit att anse som grovt inte på det sätt…

NJA 2004 s. 646 Grovt koppleri? – Justering av åtal skall beaktas efter överklagande enbart i fråga om…

NJA 2010 s. 505 Resningsärende. Fråga om betydelsen av den gärningsbeskrivning som åklagaren åberopat i brottmålet.

NJA 1988 s. 665 Åklagare yrkade ansvar å två polismän för vårdslös myndighetsutövning, bestående däri att de…

NJA 1990 s. 361 Sedan åtal väckts för misshandel, har fråga uppkommit huruvida den tilltalade kan fällas till…

NJA 1993 s. 134 Fråga om gärningsbeskrivningens utformning vid åtal för vårdslöshet i trafik.

NJA 1994 s. 268 I mål om ansvar för grov våldtäkt uppkommer fråga om bevisvärdet av uppgifter från en två år och…

NJA 1994 s. 336 Bolag, som fortlöpande betalat förfallande skulder, har vid tillämpning av 11 kap 1 och 2 §§ BrB…

NJA 1996 s. 797 Tolkning av gärningsbeskrivning.

RH 2002:2 Fråga om gärningsbeskrivningen i mål om trafikförseelse omfattat ansvarsyrkande även för förseelse…

RH 2005:27 Tingsrätten har inte funnit gärning styrkt i hela den av åklagaren påstådda omfattningen, vilken…

4 §

Handläggas i en rättegång flera åtal, må dom givas beträffande något av dem, ehuru handläggningen angående de övriga icke avslutats. Avse åtalen samme tilltalade, må sådan dom dock ej givas med mindre synnerliga skäl äro därtill. Lag (1956:587).

Ändrad gm SFS 1956:587

NJA 1999 s. 269 Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för ett misshandelsbrott av normalgraden.

5 §

En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare,

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och de omständigheter som dessa grundats på och

5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.

Om en part har rätt att överklaga, skall det i domen anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

Ändrad gm SFS 1994:1034, ikraft 1994-10-01, överg.best.

NJA 1999 s. 269 Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för ett misshandelsbrott av normalgraden.

6 §

Har den tilltalade erkänt gärningen och bestäms brottspåföljden till annat än fängelse eller sluten ungdomvård eller till fängelse i högst sex månader, får domen utfärdas i förenklad form. Dom, varigenom högre rätt fastställer lägre rätts dom, får också utfärdas i förenklad form.

Förs i målet talan om enskilt anspråk i anledning av brott, gäller vad som sägs i första stycket första meningen endast om den tilltalade medger anspråket eller om rätten finner saken vara uppenbar. Lag (1998:605).

Ändrad gm SFS 1964:166

Ändrad gm SFS 1955:56

Ändrad gm SFS 1981:1093

Ändrad 1998-06-24 gm SFS 1998:605, ikraft 1999-01-01

7 §

Innan dom beslutas, skall överläggning hållas. Ingå nämndemän i rätten, framställe ordföranden eller, om målet beretts av annan lagfaren domare, denne saken och vad lag stadgar därom.

Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Finnes rådrum för domens beslutande eller avfattande oundgängligen erforderligt, må rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas, då den tilltalade är häktad, inom en vecka och i annat fall inom två veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat rättens sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles tillgänglig å rättens kansli; vid huvudförhandlingen skall underrättelse givas om tiden och sättet för domens meddelande.

Avgörs ett mål utan huvudförhandling, skall så snart som möjligt överläggning hållas samt domen beslutas, skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet skall ske genom att domen hålls tillgänglig på rättens kansli.

Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.

Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på samma tid och sätt som domen.

När ett mål avgjorts, skall parterna snarast underrättas skriftligen om utgången i målet. Lag (1987:1097).

Ändrad gm SFS 1954:432

Ändrad gm SFS 1956:587

Ändrad gm SFS 1973:240

Ändrad gm SFS 1974:573

Ändrad gm SFS 1976:560

Ändrad gm SFS 1987:1097, ikraft 1988-01-01

NJA 2001 s. 35 Fråga om ansvar för tjänstefel av domare som bl.a. dröjt med att färdigställa tidigare avkunnade…

NJA 1999 s. 269 Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för ett misshandelsbrott av normalgraden.

8 §

Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare, som deltagit i avgörandet. Lag (1996:247).

Ändrad gm SFS 1996:247, ikraft 1996-07-01

9 §

Sedan tid för talan mot dom utgått, må ej fråga om ansvar å den tilltalade för gärning, som genom domen prövats, ånyo upptagas.

Om förändring och förening av brottspåföljd, om särskilda rättsmedel samt om överförande av lagföring till främmande stat i visst fall gälle vad därom är stadgat. Lag (1976:21).

Ändrad gm SFS 1964:166

Ändrad gm SFS 1976:21

NJA 2000 s. 622 Skattskyldig har jämlikt 5 kap. taxeringslagen (1990:324) påförts skattetillägg. Fråga om han…

NJA 2003 s. 435 En person har i Sverige åtalats och dömts för bl. a. införsel av viss mängd narkotika till Sverige….

NJA 2004 s. 644 En hovrätt avvisade en målsägandes överklagande beträffande påföljden i en brottmålsdom, med…

NJA 2004 s. 840 Fråga om ett slutligt beslut om miljösanktionsavgift utgör hinder för senare prövning av åtal för…

10 §

Det som sägs i 2 och 7 §§ om dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. När inte annat är föreskrivet skall även 5 och 8 §§ tillämpas beträffande ett sådant beslut, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det tas in i domen.

Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återupptagande av målet, skall det i beslutet anges vad han i så fall skall iaktta. Lag (1994:1034).

Ändrad gm SFS 1969:101

Ändrad gm SFS 1982:1123

Ändrad gm SFS 1994:1034, ikraft 1994-10-01, överg.best.

NJA 1997 s. 739 Fråga om återställande av försutten tid i ett fall där sista dag för överklagande inte angivits i…

11 §

Ett beslut som inte är slutligt skall i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på.

Om den som vill överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skall det anges i beslutet. Får ett sådant beslut överklagas särskilt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga upplysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

Om ett beslut, som inte är slutligt meddelas i samband med dom eller slutligt beslut, skall det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som vill överklaga skall iaktta. Lag (1994:1034).

Ändrad gm SFS 1994:1034, ikraft 1994-10-01, överg.best.

12 §

Beslut under rättegången som inte får överklagas särskilt skall genast gå i verkställighet. Detsamma gäller beslut enligt vilket rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare,

2. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part,

3. utlåtit sig angående häktning eller åtgärd, som avses i 25–28 kap.,

4. till försvarare utsett annan än part föreslagit, eller

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 2 eller 4, i fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619), dock inte beslut om skyldighet att till staten återbetala kostnader för rättshjälpen.

Rätten får, när det finns skäl till det, i beslut, enligt vilket föreläggande har meddelats part eller annan att lägga fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, bestämma att beslutet får verkställas utan hinder av att det inte har laga kraft.

När det finns anledning, skall rätten därvid föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om beslutet ändras.

Är särskild föreskrift meddelad om, att dom eller beslut, som inte har laga kraft, får verkställas, är den gällande. Lag (1996:1624).

Ändrad gm SFS 1954:432

Ändrad gm SFS 1972:430

Ändrad gm SFS 1979:242

Ändrad gm SFS 1981:828

Ändrad gm SFS 1996:1624, ikraft 1997-12-01

13 §

Om rätten finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rätten besluta om rättelse.

Har rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades får dock ske endast om en part begär det och motparten inte motsätter sig kompletteringen.

Har den dömde lämnat oriktiga uppgifter om sitt namn eller personnummer utan att detta avslöjats under rättegången, får rätten på åklagarens begäran besluta om rättelse av sitt avgörande.

Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna även i annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet skall om möjligt antecknas på varje exemplar av det avgörande som rättats. Lag (1999:84).

Ändrad gm SFS 1990:443, ikraft 1990-07-01

Ändrad 1999-03-16 gm SFS 1999:84, ikraft 1999-04-01, överg.best.

14 §

har upphört att gälla genom lag (1976:567).

Införd gm SFS 1969:101

Ändrad gm SFS 1974:573

Upphävd gm SFS 1976:567

31 Kap. Om rättegångskostnad

1 §

Döms den tilltalade för brottet i ett mål där åklagaren för talan, ska den tilltalade ersätta staten för vad som betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare. Den tilltalade ska också ersätta staten för kostnaden att hämta honom eller henne till rätten och för sådan kostnad för blodprovstagning, blodundersökning, urinprovstagning och urinundersökning som avser honom eller henne och som har gjorts för utredning om brottet.

Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som inte skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade, hans eller hennes ombud eller försvarare som utsetts av honom eller henne.

Den tilltalade är inte i annat fall än som sägs i 4 § första stycket skyldig att betala mera av kostnaden för försvararen än vad han eller hon skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Vad som sägs i den lagen om kostnad för rättshjälpsbiträde gäller i stället kostnad för offentlig försvarare.

Vad den tilltalade ska betala får jämkas eller efterges, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understiger en viss av regeringen fastställd gräns, ska ersättningsskyldighet inte åläggas. Lag (2010:575).

Ändrad gm SFS 1964:166

Ändrad gm SFS 1969:671

Ändrad gm SFS 1972:430

Ändrad gm SFS 1974:573

Ändrad gm SFS 1979:242

Ändrad gm SFS 1983:154, ikraft 1983-05-01

Ändrad gm SFS 1983:920, ikraft 1984-01-01, överg.best.

2 §

Frikänns den tilltalade i mål, där åklagaren för talan, eller avvisas eller avskrivs åtal som väckts av åklagaren, kan rätten besluta att den tilltalade skall få ersättning av allmänna medel för sina kostnader för försvarare, för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) och för bevisning under förundersökningen eller i rättegången, om kostnaderna skäligen varit motiverade för att den tilltalade skulle kunna ta tillvara sin rätt.

Den tilltalade kan också få ersättning för inställelse inför rätten. Sådan ersättning betalas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Döms den tilltalade för brottet, kan han få ersättning av allmänna medel för sådana kostnader som avses i första eller andra stycket och som vållats honom genom fel eller försummelse av åklagaren. Lag (1996:1624).

Ändrad gm SFS 1972:430

Ändrad gm SFS 1983:920, ikraft 1984-01-01, överg.best.

Ändrad gm SFS 1996:1624, ikraft 1997-12-01

NJA 2000 s. 564 Fråga om ersättning för kostnader i konkursärende. 16 kap. 2 § konkurslagen.

NJA 2000 s. 706 Fråga om åklagare genom försummelse vållat sådana kostnader för den tilltalade att denne skall få…

NJA 2003 s. 599 Ett företag som utövade miljöfarlig verksamhet med tillstånd enligt miljöbalken har försatts i…

NJA 1985 s. 851 Fråga om påföljd för brott bestående i vägran att fullgöra vapenfri tjänst. Tilltalad, som i HD…

NJA 1991 s. 600 Bestämmande av ersättning till frikänd tilltalad för kostnad för privat försvarare i mål på ett…

NJA 1994 s. 515 När tilltalad fällts till ansvar i HovR efter frikännande dom i TR har HovR: n oavsett yrkande…

NJA 1998 s. 857 I ärende om kostnadsersättning till konkursförvaltare har 31 kap 2 § RB ansetts tillämplig….

MD 2005:28 I ett mål om företagskoncentration där Konkurrensverket fört talan och målet sedan avskrivits efter…

MÖD 2000:42 Ersättning för rättegångskostnader i mål om utdömande av vite enligt miljöbalken–Om talan om…

3 §

Har målsäganden utan skäl gjort angivelse eller på annat sätt föranlett allmänt åtal, får han i den omfattning som är skälig förpliktas att ersätta staten kostnad, som avses i 1 §, och vad som enligt 2 § tillerkänts den tilltalade. Lag (1990:443).

4 §

Om den tilltalade i ett mål, där åklagaren för talan, genom att utebli från rätten eller inte följa ett föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påståenden eller invändningar, som han insett eller bort inse sakna fog, eller på annat sätt genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnader för staten, är han skyldig att ersätta sådana kostnader oavsett hur ansvaret för rättegångskostnaderna i övrigt skall fördelas.

Om målsäganden eller en offentlig försvarare genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnader för staten eller den tilltalade, är han skyldig att ersätta dessa kostnader.

I 9 kap. 7 § finns bestämmelser om kostnader när något vite inte har satts ut. Lag (2000:564).

Ändrad 2000-06-26 gm SFS 2000:564, ikraft 2000-10-01

NJA 2009 s. 72 En offentlig försvarare har först efter avslutad huvudförhandling åberopat ny bevisning, vilket…

NJA 1985 s. 85 En åklagare justerade åtalet i samband med att han vid huvudförhandlingen slutförde sin talan. För…

5 §

Skall enskild part enligt detta kapitel helt eller delvis ersätta rättegångskostnad och finnes ställföreträdare för parten eller partens ombud eller biträde eller av honom utsedd försvarare hava genom åtgärd, som avses i 3 §, eller genom vårdslöshet eller försummelse, som sägs i 4 §, vållat sådan kostnad, äge rätten, även om yrkande därom ej framställts, förplikta honom att jämte parten ersätta kostnaden. Lag (1990:443).

6 §

Dömas flera för medverkan till samma brott eller för brott, som äga samband med varandra, eller skola flera målsägande ersätta rättegångskostnad, svare de för kostnaden en för alla och alla för en. I den mån kostnad hänför sig till del av målet, som angår allenast någon av dem, eller ock någon orsakat kostnad genom vårdslöshet eller försummelse, som avses i 4 §, skall dock denna kostnad gäldas av honom ensam.

Är någon enligt 5 § skyldig att jämte part ersätta kostnad, svare de en för båda och båda för en. Lag (1990:443).

Ändrad gm SFS 1948:453

7 §

Skola två eller flera, en för alla och alla för en, svara för rättegångskostnad, äge rätten på yrkande av någon av dem med hänsyn till omständigheterna pröva, huru kostnaden mellan dem skall fördelas eller om någon av dem skall vidkännas hela kostnaden.

8 §

Vad i 2–7 §§ är stadgat skall, då förundersökning nedlagts eller åtal eljest ej följt å förundersökningen, äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad under förundersökningen; skyldighet att ersätta sådan kostnad må ej åläggas statsverket, med mindre förundersökningen inletts utan skäl eller eljest synnerlig anledning förekommer därtill.

Har målsäganden enligt 20 kap. 9 § övertagit av åklagaren nedlagt åtal, gälle beträffande kostnad före övertagandet vad i 1–7 §§ är stadgat.

9 §

Vill åklagaren, att den tilltalade skall förpliktas att ersätta rättegångskostnad, eller vill den tilltalade erhålla ersättning för sådan kostnad, skall han, innan handläggningen avslutas, framställa yrkande därom och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han det ej, äge han ej därefter tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt. Rätten pröve självmant, huruvida kostnad, som enligt rättens beslut skall utgå av allmänna medel, skall återgäldas av den tilltalade eller annan eller den skall stanna å statsverket. Fråga, som avses i 3 §, pröve rätten ock självmant.

Då rätten avgör målet, meddele rätten samtidigt beslut angående rättegångskostnaden.

Har förundersökning inletts men åtal ej följt och vill den misstänkte kräva ersättning för kostnad under förundersökningen eller väckes å det allmännas vägnar fråga om återgäldande av sådan kostnad, skall ansökan därom göras hos rätten. Lag (1972:430).

Ändrad gm SFS 1972:430

NJA 1988 s. 355 Efter resning har TR: s brottmålsdom undanröjts och den tilltalade frikänts. Fråga om den tilltalade…

NJA 1994 s. 635 Ersättning har i visst fall utgått för en entledigad offentlig försvarares arbete trots att…

RH 2011:33 Tilltalad, som inställt sig till huvudförhandling i hovrätten, har fått avslag på begäran om…

9 a §

Har ett strafföreläggande enligt 48 kap. 3 § andra stycket trätt i stället för åtal och har den misstänkte godkänt strafföreläggandet, tillämpas 1 och 4–7 §§ i fråga om kostnad som staten haft för en offentlig försvarare som varit förordnad för den misstänkte.

Frågan om ersättning för sådan kostnad som avses i första stycket prövas av den domstol som förordnat den offentliga försvararen. Lag (2010:575).

Införd 2010-06-15 gm SFS 2010:575, ikraft 2010-07-01, överg.best.

10 §

Fullföljes mål från lägre rätt, skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången därstädes. Högre rätts dom skall anses som fällande, allenast då den tilltalade dömes till påföljd, som är att anse såsom svårare än den, vartill lägre rätt dömt, eller, om han frikänts av lägre rätt, finnes hava begått brottet eller av honom fullföljd talan ej föranleder ändring i lägre rätts dom. Stadgandet i 3 § skall avse det fall, att målsäganden utan skäl föranlett att talan fullföljts av åklagaren.

Om kostnad i högre rätt i mål angående fråga, som dit fullföljts särskilt, äge vad i detta kapitel stadgas om mål, som väckts vid lägre rätt, motsvarande tillämpning.

Återförvisas mål, skall frågan om kostnaden i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande. Lag (1990:443).

Ändrad gm SFS 1964:166

Ändrad gm SFS 1990:443, ikraft 1990-07-01

NJA 1984 s. 641 Tilltalad har ansetts enligt 31 kap 2 § RB berättigad till ersättning av allmänna medel för…

11 §

Om rättegångskostnad i mål där endast målsägande för talan gäller 18 kap. i tillämpliga delar.

I fråga om den tilltalades skyldighet att ersätta staten kostnad för offentlig försvarare tillämpas dock 1 § andra och tredje styckena detta kapitel.

I mål där endast målsägande för talan skall han eller hon vid frikännande dom ersätta staten vad som enligt rättens beslut betalas av allmänna medel i ersättning till försvarare, om det finns särskilda skäl för det.

I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, där han eller hon biträder allmänt åtal eller annars för talan jämte åklagaren eller denne för talan för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans eller hennes rätt till ersättning för sådan kostnad gäller, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad som sägs i 18 kap. 12 §. Lag (2005:72).

Ändrad gm SFS 1972:430

Ändrad gm SFS 1983:920, ikraft 1984-01-01, överg.best.

Ändrad gm SFS 1990:443, ikraft 1990-07-01

Ändrad gm SFS 1996:1624, ikraft 1997-12-01

Ändrad 2005-03-15 gm SFS 2005:72, ikraft 2005-04-01, överg.best.

NJA 1990 s. 583 I tryckfrihetsmål där endast målsäganden fört ansvars– och skadeståndstalan har parterna förlikts…

NJA 1991 s. 127 Fastän vadetalan återkallats innan vadekärandena utvecklat sin vadetalan och innan hovrätten…

NJA 1997 s. 79 En målsägande som biträtt åtalet har tillerkänts ersättning för utredningskostnader när målsäganden…

NJA 1998 s. 244 A, som ensam fört ansvars– och skadeståndstalan mot B i HovR: n, återkallade sin talan med anledning…

MÖD 2000:42 Ersättning för rättegångskostnader i mål om utdömande av vite enligt miljöbalken–Om talan om…

12 §

Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om kostnad i rättegång, vare de gällande.