Текст книги "Rättegångsbalk"

2. har meddelats strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, eller

3. till följd av beslut enligt bestämmelser om åtalsunderlåtelse eller särskild åtalsprövning ej har åtalats.

Skall någon som avses i andra eller tredje stycket höras i en rättegång som inte avser åtal mot honom själv, gäller i fråga om kallelse till förhandling och påföljd för utevaro från förhandlingen samt i fråga om förhöret vad som sägs om tilltalade i 31 kap. 4 §, 37 kap. 1 §, 45 kap. 15 § samt, med undantag för vad som sägs om häktning, 46 kap. 15 §. I fråga om rätt till ersättning för inställelse vid förhandling gäller 36 kap. 24 och 25 §§. Lag (2001:235).

Ändrad gm SFS 1984:131, ikraft 1984-07-01, överg.best.

Ändrad gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

Ändrad 2001-06-06 gm SFS 2001:235, ikraft 2001-07-01

NJA 1990 s. 273 Fråga huruvida beslut om förhör Vid belgisk domstol med medmisstänkt Var förenligt med lagen…

NJA 1998 s. 862 Fråga om rättegångsfel förekommit i HovR genom att ett förhör tagits upp per telefon. 46 kap 7 § 2…

2 §

Åberopas till vittne ledamot av rätten, pröve han på sin domared, om han vet något, som kan tjäna till upplysning i målet. Finner han det, må han höras som vittne.

3 §

Den som med part är eller varit gift eller är i rätt upp– eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller som på liknande sätt är parten närstående, vare ej skyldig att avlägga vittnesmål.

Står någon till parts ställföreträdare i sådant förhållande, som nu sagts, äge han ej på grund därav undandraga sig att vittna. Lag (1973:240).

Ändrad gm SFS 1958:641

Ändrad gm SFS 1971:875

Ändrad gm SFS 1973:240

RH 2009:15 I tingsrätten dömdes J.T. för försök till mord och R.T. för att han undanröjt bevis om J.T: s brott….

4 §

Är den som åberopas till vittne under femton år eller lider han av en psykisk störning, prövar rätten med hänsyn till omständigheterna, om han får höras som vittne. Lag (1991:1549).

Ändrad gm SFS 1991:1549, ikraft 1992-01-01

RH 2005:25 Hovrätten har avslagit målsägandes begäran att få åberopa sina döttrar, båda under 15 år, som vittnen.

5 §

Den som till följd av 15 kap. 1 eller 2 §, 16 kap. 1 § eller 18 kap. 5, 6 eller 7 § offentlighets– och sekretesslagen (2009:400) eller någon bestämmelse, till vilken det hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om uppgiften utan att den myndighet, i vars verksamhet uppgiften har inhämtats, har gett sitt tillstånd.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (2001:453) och deras biträden samt auktoriserade patentombud och deras biträden såvitt avser patenträttsliga angelägenheter enligt 2 § 1 lagen (2010:1052) om auktorisation av patentombud, får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed har erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Medlare enligt denna balk, lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder eller lagen (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister och deras biträden, får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem vid medlingen eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Den som till följd av 24 kap. 8 § offentlighets– och sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.

Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket föreligger skyldighet att vittna för

1. advokater och deras biträden, dock inte försvarare, i mål angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

2. andra än försvarare och advokater samt deras biträden i mål angående brott som avses i 10 kap. 21 och 23 §§ offentlighets– och sekretesslagen och

3. den som har uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen i mål enligt 5 kap. 2 § eller 6 kap. 6, 13 eller 14 § samma lag eller enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning. Lag (2011:861).

Ändrad gm SFS 1964:166

Ändrad gm SFS 1954:432

Ändrad gm SFS 1960:161

Ändrad gm SFS 1969:680

Ändrad gm SFS 1973:240

Ändrad gm SFS 1975:670

Ändrad gm SFS 1977:1020

Ändrad gm SFS 1980:101

Ändrad gm SFS 1981:510

Ändrad gm SFS 1982:522

Ändrad gm SFS 1983:497, ikraft 1983-07-01

Ändrad gm SFS 1985:657, ikraft 1985-08-01

Ändrad gm SFS 1988:257, ikraft 1988-07-01

Ändrad gm SFS 1991:1561, ikraft 1992-01-01, överg.best.

Ändrad gm SFS 1996:142, ikraft 1996-04-01

Ändrad gm SFS 1997:314, ikraft 1998-01-01

Ändrad 1999-06-04 gm SFS 1999:293, ikraft 2000-01-01

Ändrad 2006-06-14 gm SFS 2006:513, ikraft 2006-07-01

Ändrad 2006-06-21 gm SFS 2006:859, ikraft 2006-10-01

Ändrad 2009-06-02 gm SFS 2009:401, ikraft 2009-06-30

Ändrad 2010-06-15 gm SFS 2010:575, ikraft 2010-07-01, överg.best.

NJA 2010 s. 122 Att en advokat är misstänkt för brott har inte hindrat tillämpning av beslagsförbudet i 27 kap. 2 §…

NJA 1986 s. 470 Ett avtal om vagnskadeförsäkring innehåller en undantagsklausul för fall då fordonets förare gjort…

NJA 1987 s. 725 Det skydd för den personliga integriteten som tystnadsplikten för läkare enligt 36 kap 5 § 2 st RB…

NJA 1990 s. 537 Vissa handlingar rörande ett aktiebolag har tagits i beslag i en advokatbyrås lokaler. Innehavaren…

RÅ 2001 ref. 67 Fråga om de begränsningar i advokats vittnesplikt som följer av 36 kap. 5 § rättegångsbalken ger…

6 §

Ett vittne får vägra att yttra sig om en omständighet, vars yppande skulle röja att vittnet eller någon vittnet närstående, som avses i 3 §, har förövat brottslig eller vanärande handling.

Ett vittne får även vägra att yttra sig om yrkeshemlighet. Han eller hon får också vägra att lämna uppgift om en enskilds personliga förhållanden som omfattas av sekretess enligt 35 kap. 11 § offentlighets– och sekretesslagen (2009:400).

Vad som sägs i andra stycket gäller inte, om det finns synnerlig anledning att vittnet hörs om yrkeshemligheten eller uppgiften. Lag (2009:401).

Ändrad 2006-06-14 gm SFS 2006:513, ikraft 2006-07-01

Ändrad 2009-06-02 gm SFS 2009:401, ikraft 2009-06-30

NJA 2001 s. 183 Fråga om ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § 2 st. brottsbalken i mål om mened.

NJA 2001 s. 563 Den som ålagts edgångsskyldighet enligt 6 kap. 5 § andra stycket konkurslagen har ansetts äga rätt…

NJA 2005 s. 407 Den som ålagts edgångsskyldighet enligt 6 kap. 5 § KL har ansetts inte äga rätt att vägra beediga…

NJA 1982 s. 836 Fråga i mål om åtal för mened om ansvarsfrihet jämlikt 15 kap 4 § BrB. Den tilltalade, som…

NJA 1985 s. 774 I mål om ansvar för mened har ansetts att den tilltalade, då han i det tidigare målet hördes som…

NJA 1986 s. 398 Fråga, i mål om skadestånd på grund av intrång i upphovsrätt, om skyldighet för svaranden att för…

NJA 1988 s. 652 I mål om ersättning för royalty yrkade den ena parten editionsföreläggande för motparten. Den med…

NJA 1991 s. 123 Fråga huruvida edgångsskyldigheten enligt 6 kap 5 § 2 st KL kan falla bort eller inskränkas genom…

NJA 1992 s. 306 Sedan Sveriges Television AB gjort en videoinspelning som delvis sänts i TV och en person som…

NJA 1995 s. 347 En banks instruktioner rörande banktjänstemäns skyldighet att kontrollera legitimationshandlingar…

NJA 1999 s. 469 En banks tio år gamla interna kreditinstruktion har ansetts utgöra företagshemlighet. Yrkande om…

7 §

Den som skall höras som vittne skall vid vite kallas att infinna sig vid förhandling inför rätten.

I kallelsen till vittnet skall lämnas behövliga uppgifter om parterna och målet samt i korthet anges vad förhöret gäller. Vittnet skall även erinras om sina rättigheter och skyldigheter enligt 20 och 23–25 §§. Lag (1987:747).

Ändrad gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

NJA 2006 s. 188 Ett bolag som har tillstånd att till vatten släppa ut en viss mängd fosfatfosfor angivet dels som…

8 §

Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteckningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätten enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen skall pröva om någon, som är skyldig att hemlighålla uppgift som avses där, ändå får höras som vittne därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta yttrande från det företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften. Lag (1991:1561).

Ändrad gm SFS 1977:1020

Ändrad gm SFS 1981:510

Ändrad gm SFS 1982:522

Ändrad gm SFS 1983:497, ikraft 1983-07-01

Ändrad gm SFS 1991:1561, ikraft 1992-01-01, överg.best.

9 §

Vittne må ej, med mindre särskilda skäl äro därtill, övervara förhandlingen i målet, innan förhöret med vittnet äger rum.

Äro i målet flera vittnen, skola de höras var för sig. Finnas vittnenas utsagor otydliga eller stridiga eller äro eljest särskilda skäl, att vittnena höras mot varandra, må det ske.

10 §

Innan vittnesmål avläggs, skall rätten höra vittnet om hans fullständiga namn och, om det behövs, ålder, yrke och hemvist. Rätten skall också försöka klargöra om vittnet till part eller till saken står i något förhållande, som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse, eller om det annars finns omständigheter av betydelse i detta hänseende.

Står vittne till part i sådant förhållande, som avses i 3 §, skall vittnet erinras om att han icke är skyldig att avlägga vittnesmål.

Om det namn som vittnet uppger ingår i en kvalificerad skyddsidentitet enligt lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter, skall vittnet upplysa om detta. Lag (2006:940).

Ändrad gm SFS 1994:420, ikraft 1994-07-01

Ändrad 2006-06-28 gm SFS 2006:940, ikraft 2006-10-01

RH 2007:24 Vittnesförhör inför domstol med personer som inte uppgett sina namn har ansetts innebära att grovt…

11 §

Innan vittne avgiver sin berättelse, skall vittnet avlägga denna ed:

Ändrad gm SFS 1975:1288

RH 2007:24 Vittnesförhör inför domstol med personer som inte uppgett sina namn har ansetts innebära att grovt…

''Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra.'' Lag (1975:1288)

12 §

har upphört att gälla genom lag (1975:1288).

Ändrad gm SFS 1968:193

Upphävd gm SFS 1975:1288

13 §

Ed får inte avläggas av

1. den som är under femton år; eller

2. den som på grund av en psykisk störning befinns sakna erforderlig insikt om betydelsen av ed.

Ej heller må i brottmål ed avläggas av någon den tilltalade närstående, som avses i 3 §. Lag (1991:1549).

Ändrad gm SFS 1991:1549, ikraft 1992-01-01

14 §

Innan vittne höres, erinre rätten vittnet om hans sanningsplikt så ock, då ed avlagts, om vikten därav. När skäl äro därtill, skall vittnet tillika erinras om innehållet i 5 och 6 §§. Lag (1975:1288).

NJA 2001 s. 183 Fråga om ansvarsfrihet enligt 15 kap. 4 § 2 st. brottsbalken i mål om mened.

15 §

Ed skall avläggas av varje vittne för sig.

Vittne, som ånyo höres i målet, må vittna å förut avlagd ed; vittnet skall av rätten erinras om att denna ed alltjämt är bindande för honom. Lag (1975:1288).

16 §

Ett vittne skall lämna sin berättelse muntligen. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.

Vid ett vittnesförhör får det som vittnet tidigare har berättat inför rätta eller inför åklagare eller polismyndighet läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare har berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Avser förhöret någon som tidigare har hörts inför rätta och har det förra förhöret dokumenterats genom en ljud– och bildupptagning, får dock förhöret inledas med en uppspelning av upptagningen. Har den tidigare bevisupptagningen skett i lägre rätt, skall förhöret i högre rätt inledas med en sådan uppspelning, om det inte är olämpligt. Lag (2005:683).

Ändrad 2005-10-04 gm SFS 2005:683, ikraft 2008-11-01

17 §

Ett vittnesförhör skall inledas av den part som åberopat förhöret, om inte rätten bestämmer annat. Vid förhöret skall vittnet först beredas tillfälle att på egen hand eller, om det behövs, med stöd av frågor avge sin berättelse i ett sammanhang.

Motparten skall sedan få tillfälle att höra vittnet. Om motparten inte är närvarande eller om det av annan anledning behövs, bör rätten leda denna del av förhöret.

Därefter får rätten och parterna ställa ytterligare frågor till vittnet. Den part som åberopat förhöret bör först få tillfälle till detta.

Har ingen av parterna eller båda åberopat förhöret, skall detta inledas av rätten, om det inte är lämpligare att någon av parterna inleder förhöret.

Frågor, som genom sitt innehåll, sin form eller sättet för deras framställande inbjuder till visst svar, får inte ställas annat än om det vid förhör enligt andra stycket behövs för att undersöka i vad mån vittnets berättelse stämmer med det verkliga händelseförloppet. Rätten skall avvisa frågor, som uppenbart inte hör till saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga. Lag (1987:747).

NJA 2006 s. 520 Klagan över domvilla. En hovrätt har avvisat frågor under ett motförhör med ett vittne. Med hänsyn…

18 §

Rätten får besluta att en part eller en åhörare inte får vara närvarande vid ett vittnesförhör

1. om det finns anledning att anta att vittnet av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av partens eller åhörarens närvaro, eller

2. om parten eller åhöraren hindrar vittnet i hans eller hennes berättelse genom att falla honom eller henne i talet eller på annat sätt.

När en vittnesberättelse enligt första stycket lämnas i en parts frånvaro, skall parten om möjligt få följa förhöret genom en ljudöverföring eller en ljud– och bildöverföring. Om detta inte kan ske, skall vittnesberättelsen återges i behövlig omfattning när parten åter är närvarande. Parten skall beredas tillfälle att ställa frågor till vittnet. Lag (2005:683).

Ändrad 2005-10-04 gm SFS 2005:683, ikraft 2008-11-01

19 §

Förhör med ett vittne får äga rum utom huvudförhandling,

1. om vittnet inte kan infinna sig vid huvudförhandlingen,

2. om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen, eller

3. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. Lag (2005:683).

Ändrad 2005-10-04 gm SFS 2005:683, ikraft 2008-11-01

NJA 1982 s. 372 Sedan part i ett anhängigt tvistemål begärt bevisupptagning till framtida säkerhet genom förhör med…

20 §

Uteblir ett vittne som kallats enligt 7 §, skall rätten förelägga nytt vite, om målet utsätts till senare dag, eller förordna att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till den senare dagen. Lag (1987:747).

21 §

Vägrar vittne utan giltigt skäl att avlägga ed eller att avgiva vittnesmål eller besvara fråga eller att iakttaga föreläggande enligt 8 §, förelägge rätten vittnet vid vite och, om vittnet ej låter sig rätta därav, vid äventyr av häkte att fullgöra sin skyldighet. Ej må av anledning, som nu sagts, någon hållas i häkte under längre tid än tre månader och i intet fall längre, än till dess rätten skilt målet från sig. Vittne, som insatts i häkte, skall senast var fjortonde dag inställas för rätten. Lag (1975:1288).

Ändrad gm SFS 1975:1288

22 §

Bestämmelserna i detta kapitel om vitesföreläggande och om häkte gäller inte vittne som avses i 13 § första stycket. Sådant vittne får dock hämtas till rätten.

Om den som åberopat ett vittne avstår från förhör med vittnet eller om frågan om vittnesförhör av annan orsak förfaller, får därefter inga tvångsmedel enligt 20 eller 21 § användas mot vittnet. Lag (1987:747).

Ändrad gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

23 §

Gör ett vittne sig skyldigt till sådan försummelse eller tredska som avses i 20 eller 21 § och vållas rättegångskostnad därav för någon av parterna, skall rätten på yrkande av parten ålägga vittnet att i skälig omfattning ersätta kostnaden. Har även en part av rätten ålagts att ersätta motparten sådan kostnad och har parten utgett ersättningen, har han rätt att av vittnet få ut vad vittnet ålagts att utge.

Vad som nu sagts om vittnes skyldighet att ersätta en parts kostnad skall gälla även beträffande kostnad som orsakats för staten.

I 9 kap. 7 § finns bestämmelser om kostnader när något vite inte har satts ut. Lag (2000:564).

Ändrad gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

Ändrad 2000-06-26 gm SFS 2000:564, ikraft 2000-10-01

24 §

Ett vittne har rätt till ersättning enligt vad som sägs nedan.

Ersättning till ett vittne, som har åberopats av en enskild part skall betalas av parten. Om det är skäligt med hänsyn till partens ekonomiska förhållanden får dock rätten besluta att ersättningen skall betalas av allmänna medel. Har rätten självmant inkallat ett vittne och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, eller är fråga om ansvar för brott, som inte hör under allmänt åtal, skall ersättningen betalas av parterna en för båda och båda för en. I annat fall skall ersättningen betalas av allmänna medel.

Ersättning som skall betalas av en part, skall avse nödvändiga kostnader för resa, uppehälle och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. Ersättning, som skall betalas av allmänna medel, fastställs av rätten enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1996:1624).

Ändrad gm SFS 1974:573

Ändrad gm SFS 1996:1624, ikraft 1997-12-01

NJA 1984 s. 587 Tappande part kan lagligen inte åläggas att till den vinnande parten utge belopp avseende…

NJA 1984 s. 623 Frågor om rätt till ersättning för inställelse vid lagfartssammanträde. RB: s regler om parts rätt…

25 §

Den som kallats till vittne äge att i förskott erhålla ersättning för kostnader till resa och uppehälle. Förskott skall erläggas av den som enligt 24 § har att utgiva ersättning till vittnet. Förskottets storlek bestämmes av rätten.

Underlåter part, som är skyldig att utgiva förskott till vittne, att på begäran erlägga sådant förskott, må parten ej sedermera påkalla vittnets hörande, om uppskov med målet därigenom skulle vållas.

Närmare bestämmelser om förskott meddelas av regeringen. Lag (1974:573).

Ändrad gm SFS 1974:573

37 kap. Om förhör med part och med målsägande som inte för talan

1 §

Vid förhör i bevissyfte med part eller med målsägande som inte för talan skall 36 kap. 17 § tillämpas. Om rätten inte beslutar annat, skall dock förhör med den som är tilltalad i brottmål inledas av rätten och ledningen av förhöret därefter övergå till åklagaren. Lag (1987:747).

2 §

I tvistemål får förhör i bevissyfte med part äga rum under sanningsförsäkran. Förhöret bör därvid begränsas till sådana omständigheter som är av särskild betydelse i målet.

Innan förhör enligt första stycket hålls, skall parten avge denna försäkran:

"Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra." Lag (1987:747).

3 §

Vid förhör enligt detta kapitel skall i övrigt 36 kap. 9 § andra stycket, 10 § första och tredje styckena, 13 § första stycket, 16 § samt 18 och 19 §§ tillämpas.

Vid förhör under sanningsförsäkran skall, förutom de lagrum som anges i första stycket, 36 kap. 5 och 6 §§, 8 § andra stycket samt 14 och 15 §§ tillämpas.

I brottmål skall, förutom de lagrum som anges i första stycket, 36 kap. 24 och 25 §§ tillämpas i fråga om ersättning till målsägande, som kallats till förhör i anledning av åklagarens talan. Detta skall gälla även när någon annan part än en målsägande eller en tilltalad kallats till sådant förhör.

Vid tillämpning av de lagrum som anges i första-tredje styckena skall vad som sägs om vittne gälla part eller målsägande som inte för talan och vad som sägs om ed gälla sanningsförsäkran. Lag (2006:940).

Ändrad 2006-06-28 gm SFS 2006:940, ikraft 2006-10-01

NJA 1991 s. 123 Fråga huruvida edgångsskyldigheten enligt 6 kap 5 § 2 st KL kan falla bort eller inskränkas genom…

4 §

har upphävts genom lag (1987:747).

Upphävd gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

5 §

har upphävts genom lag (1987:747).

Ändrad gm SFS 1977:1020

Upphävd gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

Rubrik gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

38 Kap. Om skriftligt bevis

1 §

Skriftlig handling, som åberopas till bevis, bör företes i huvudskrift. Sådan handling må företes i styrkt avskrift, om det finnes tillfyllest eller huvudskriften ej är att tillgå.

Innehåller handling även sådant, som innehavaren enligt 2 § ej äger eller är skyldig att yppa eller som eljest ej bör uppenbaras, må han i stället för handlingen förete styrkt utdrag därav.

2 §

Innehar någon skriftlig handling, som kan antagas äga betydelse som bevis, vare han skyldig att förete den; sådan skyldighet åligge dock ej i brottmål den misstänkte eller den som till honom står i sådant förhållande, som avses i 36 kap. 3 §.

Ej vare part eller honom närstående, som nu sagts, skyldig att förete skriftligt meddelande mellan parten och någon honom närstående eller mellan sådana närstående inbördes. Befattningshavare eller annan, som avses i 36 kap. 5 §, må ej förete skriftlig handling, om dess innehåll kan antagas vara sådant, att han ej må höras som vittne därom; innehaves handlingen av part, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller, vare han ej skyldig att förete handlingen. Stadgandet i 36 kap. 6 § om vittnes rätt att vägra att yttra sig äge motsvarande tillämpning i fråga om innehavare av skriftlig handling, om dess innehåll är sådant, som avses i nämnda lagrum.

Skyldighet att förete skriftlig handling gälle ej minnesanteckning eller annan sådan uppteckning, som är avsedd uteslutande för personligt bruk, med mindre synnerlig anledning förekommer, att den företes.

NJA 2000 s. 648 Fråga om rätt att överklaga ett editionsföreläggande enligt 38 kap. 2 § rättegångsbalken.

NJA 2001 s. 404 En part har först i hovrätten ansökt om editionsföreläggande avseende vissa handlingar. Eftersom…

NJA 2002 s. 41 Fråga om åberops– och bevisbördans betydelse för edition.

NJA 2003 s. 107 Editionsföreläggande under förundersökning. Fråga dels om det i 3 kap. 3 § andra stycket 5…

NJA 2010 s. 122 Att en advokat är misstänkt för brott har inte hindrat tillämpning av beslagsförbudet i 27 kap. 2 §…

NJA 2011 s. 241 Edition. Ett utlåtande som har upprättats av en auktoriserad revisor på uppdrag av en…

NJA 1982 s. 650 Ansökan om editionsföreläggande för upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt…

NJA 1986 s. 398 Fråga, i mål om skadestånd på grund av intrång i upphovsrätt, om skyldighet för svaranden att för…

NJA 1988 s. 652 I mål om ersättning för royalty yrkade den ena parten editionsföreläggande för motparten. Den med…

NJA 1992 s. 306 Sedan Sveriges Television AB gjort en videoinspelning som delvis sänts i TV och en person som…

NJA 1995 s. 347 En banks instruktioner rörande banktjänstemäns skyldighet att kontrollera legitimationshandlingar…

NJA 1998 s. 590 Fråga om skyldighet för bank att i mål om krav på betalning tillhandahålla hos banken förvarade…

3 §

Är innehavare av skriftlig handling på grund av rättsförhållande mellan honom och part eller eljest enligt lag skyldig att utgiva handlingen eller låta annan taga del därav, vare det gällande även i fråga om handlingens företeende i rättegång.

4 §

Är någon skyldig att förete skriftlig handling som bevis, äge rätten förelägga honom att förete handlingen. Tillfälle att yttra sig skall lämnas den som föreläggandet skulle avse. För prövning av frågan må förhör hållas med honom enligt vad i 36 eller 37 kap. är stadgat så ock annan bevisning förebringas.

NJA 2005 s. 832 Beslut om skyldighet att förete skriftlig handling vid viss tidpunkt är inte utan särskilt…

NJA 1982 s. 650 Ansökan om editionsföreläggande för upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt…

5 §

Föreläggande att förete skriftlig handling skall innehålla uppgift om var och huru handlingen skall tillhandahållas. Den som skall förete handlingen må genom vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet. Rätten äge ock, om det finnes lämpligare, förordna, att handlingen skall tillhandahållas genom kronofogdemyndighetens försorg. Lag (1981:828).

Ändrad gm SFS 1981:828

NJA 1982 s. 650 Ansökan om editionsföreläggande för upptagande av bevis till framtida säkerhet, som direkt…

6 §

Bevisupptagning genom skriftlig handling får äga rum utom huvudförhandling,

1. om handlingen inte kan visas upp vid huvudförhandlingen,

2. om ett uppvisande vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisupptagningen sker vid huvudförhandlingen, eller

3. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. Lag (2005:683).

Ändrad gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

Ändrad 2005-10-04 gm SFS 2005:683, ikraft 2008-11-01

7 §

Har någon, som ej är part, efter anmodan av part eller rätten tillhandahållit skriftlig handling, äge han rätt till ersättning för kostnad och besvär efter vad rätten prövar skäligt.

Ersättning skall, om handlingens företeende påkallats av enskild part, utgivas av parten. I annat fall skall ersättningen utgå av allmänna medel.

8 §

Om en allmän handling kan antas ha betydelse som bevis, får rätten besluta att handlingen ska tillhandahållas.

Första stycket gäller inte

1. handling som innehåller uppgift, för vilken gäller sekretess till följd av 15 kap. 1 eller 2 § eller 16 kap. 1 § offentlighets– och sekretesslagen (2009:400) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, om inte den myndighet som har att pröva fråga om utlämnande av handlingar har gett sitt tillstånd,

2. handling vars innehåll är sådant, att någon, som haft befattning med handlingen, enligt 36 kap. 5 § andra, tredje, fjärde eller sjätte stycket inte får höras därom, eller

3. handling genom vars företeende yrkeshemlighet skulle uppenbaras, med mindre synnerlig anledning förekommer. Lag (2009:401).

Ändrad gm SFS 1980:101

NJA 1981 s. 982 Myndighet som förvarar en allmän handling har inte rätt att föra talan mot beslut av domstol enligt…

NJA 1987 s. 742 Talan får ej föras mot TR: s under rättegång meddelade beslut enligt 38 kap. 8 § rättegångsbalken…

9 §

Har bestämmelser som avviker från vad som föreskrivs i 1–8 §§ meddelats om skyldighet att förete skriftlig handling, skall de gälla. Lag (1980:101).

Införd gm SFS 1980:101

39 Kap. Om syn

1 §

För skärskådan av fastighet eller av föremål, som ej lämpligen kan flyttas till rätten, eller av plats, där viss händelse timat, må rätten hålla syn å stället.

Vid syn må yrkeshemlighet ej röjas, med mindre synnerlig anledning förekommer därtill.

2 §

Syn får äga rum utom huvudförhandling,

1. om syn inte kan hållas vid huvudförhandlingen,

2. om syn vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att den hålls vid huvudförhandlingen, eller

3. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling. Lag (2005:683).

Ändrad gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

Ändrad 2005-10-04 gm SFS 2005:683, ikraft 2008-11-01

3 §

Har upphävts genom lag (1987:747).

Upphävd gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.

4 §

Kostnaden för syn skall, utom i fall som avses i 41 kap., gäldas av statsverket. Lag (1969:244).

Ändrad gm SFS 1969:414

Ändrad gm SFS 1969:244

5 §

Innehar någon föremål, som lämpligen kan flyttas till rätten och som kan antagas äga betydelse som bevis, vare han skyldig att tillhandahålla det för syn; sådan skyldighet åligge dock ej i brottmål den misstänkte eller den som till honom står i sådant förhållande, som avses i 36 kap. 3 §. Stadgandet i 36 kap. 6 § om vittnes rätt att vägra att yttra sig äge motsvarande tillämpning i fråga om rätt för part eller annan att vägra att tillhandahålla föremål för syn. Om skyldighet att förete skriftlig handling för syn gälle vad i 38 kap. 2 § är stadgat.

Vad i 38 kap. 3–9 §§ är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande föremål eller skriftlig handling, som skall tillhandahållas för syn. Lag (1980:101).

Ändrad gm SFS 1980:101

NJA 1981 s. 791 En av Sveriges Television AB anordnad filmupptagning av en demonstration har använts vid utsändning…

NJA 1992 s. 306 Sedan Sveriges Television AB gjort en videoinspelning som delvis sänts i TV och en person som…

40 Kap. Om sakkunnig

1 §

Finnes för prövning av fråga, vars bedömande kräver särskild fackkunskap, nödigt att anlita sakkunnig, äge rätten över frågan inhämta yttrande av myndighet eller tjänsteman eller annan, som är satt att tillhandagå med yttrande i ämnet, eller ock uppdraga åt en eller flera för redbarhet och för skicklighet i ämnet kända personer att avgiva yttrande.

2 §

Ej må den vara sakkunnig, som till saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad.

3 §

Innan sakkunnig utses, bör tillfälle lämnas parterna att yttra sig i frågan. Ena sig parterna om sakkunnig, skall denne anlitas, om han finnes lämplig och hinder ej möter därför; rätten äge dock jämte honom utse annan.